Olyckan

"De senaste dagarna har jag fått många frågor om varför jag har problem
med min rygg och vad det är för olycka jag varit med om, med anledning av detta
publicerar jag åter inlägget om just detta igen, så att nya läsare också kan få bakgrunden.
Olyckan inträffade hösten 2010​"

Olyckan... Jag inser redan hur många gånger jag nämnt den och med anledning av detta vill jag förklara vad det var som hände. Även om åren har gått så är det en händelse som gör sig påmind så fort jag sätter mig bakom ratten! Självklart är detta något som blivit bättre för varje år som gått men de är också något som jag alltid kommer bära med mig.

En tidig höstdag när regnet låg i luften skulle jag köra från min sambos föräldrahem, vi bodde då fortfarande hemma och jag har nyligen tagit mitt körkort. I samband med att man testar att köra på halkbanan får man även lära sig hur man tar sig ur bilar som varit med om olyckor, däribland bilar som voltat och hamnat upp o ned, en kunskap jag aldrig trodde jag skulle behöva använda. Men tänk så fel man kan ha, bara någon månad senare var olyckan ett faktum.

För att ta sig till mitt dåvarande stall var det smidigast att ta motorvägen. Och påfarten där den aktuella olyckan skedde är inte speciellt rolig. En T-vägskorsning med väjningsplikt vilket gör att man snabbt behöver få upp farten då påfarten bara varar några 100 meter. Så efter tagit mig förbi väjningsplikten och ut på själva vägen för att accelerera försvann plötsligt allt grepp. Trots 4 hjulsdrift och helt nya däck fick jag sladd i något som räddningstjänsten senare trodde var olja. Exakt vad som hände minns jag inte, men jag minns art jag hörde en smäll och att jag insåg att jag satt upp o ned i bilen. Bilarna efter mig stannade snabbt och larmade räddningstjänst. Men då jag mådde bra initialt och var rädd för att förlora medvetandet av att vara på fel håll fick jag hjälp av två personer att få upp fötterna i taket, alltså det som nu hade blivit golv, och på så vis kunde säkra nacken när bältet öppnades.

Jag fick hjälp ut ur bilen och den enda skadan som syntes med adrenalinet pumpande i kroppen var några sårskador i handen av allt krossat glas. Mitt största problem var att jag inte visste var min telefon var så jag kunde ringa min nuvarande sambo och samtidigt måste mamma få veta att jag varit med om en olycka. Hon arbetar någon kilometer från olycksplatsen och hade hört alla sirener när jag ringde upp. Hon fick skjuts samtidigt som räddningstjänsten kom till platsen. Då spelade det inte längre någon roll att jag inte hade ont. Ganska snabbt blev jag placerad på bår och fastspänd så att inte eventuella skador skulle bli värre. Precis när ambulansen skulle åka hittade brandmännen och polisen min mobiltelefon, o jag fick på vägen upp till akuten hjälp att ringa Riccard. Mamma fick inte plats i ambulansen utan istället blev det skjuts av brandbilen.

När jag kom till akuten hade jag blivit klassificerad som trauma då bilar som voltar klassas som högenergivåld vilket innebär att väldigt många olika yrkesgrupper står redo när man kommer för att snabbt skapa sig en bild av eventuella skador. När det värsta skadorna kunde uteslutas fick jag så småningom komma hemåt. Men ganska fort efter hemkomsten fick jag dels huvudvärk på grund av hjärnskakning då airbagen inte löst ut, samt att jag fick ont i min ländrygg. Senare visade det sig att jag hade diskar i ryggen som inte längre såg ut som de skulle. Något som sedan har följt mig med smärta och gjort att jag fått lägga min satsning på hyllan.

Det värsta var dock att ganska snart efter olyckan skulle jag åter börja köra bil, föräldrarna tänkte lite som när man ramlar av hästen vilket jag är tacksam för. Men första gången jag körde förbi platsen då olyckan skedde, då tror jag att jag skakade lika mycket som ett asplöv och knappt vågade hålla foten på gaspedalen...

  • Om mig

Gillar

Kommentarer

westyarnhillside
,
Skönt att det trots allt gick bra med dig. Jag har inte DIN rygg så jag vill inte "provocera" dig angående detta. Däremot HAR jag diskbråck och har haft....kommer också att få fler som det ser ut. Jag har fraktur i bäckenet sedan många år tillbaka då jag fick en häst över mig.Mina kotor sitter nu(på flera ställen) så tätt att de har direktkontakt. Jag har haft ett rent helvete med smärta tidigare....MEN.....jag vägrade acceptera att jag skulle trappa ned på ridningen.
I stället stretade jag vidare mer och mer och idag rider jag precis som vanligt. Jag hopptränar,springer och ja...gör det mesta.Det som i så fall hindrar mig emellanåt är min fot som krossades för 4 år sedan. Men det funkar bra ändå.
Vad jag vill ha sagt med detta är att....det var just ridningen som "reparerade" min rygg. Självklart har jag ont i den men inte mer än att det går att hantera. Blir det FÖR jävligt så lägger jag mig i min ryggbänk och hänger ut kotorna.
Ja min ortoped sa till mig att "rid,rid,rid" ,det är den absolut bästa rehaben du kan få. Såklart INTE på en busig häst. Det finns också forskning runt varför just ridning är så himla bra för JUST ryggen.
Jag vill bara försöka peppa dig, att man inte alltid bara ska acceptera vad läkare säger....eller att vissa saker gör ont. Det gör ont i början,det gjorde det för mig med men efter 1-2 mån med otaliga långa skritt-turer så kände jag att det gjorde nytta och jag blev starkare i ryggen. Ridning har så himla mjuka rörelser och det är så ofantligt många "bålmuskler" som blir aktiverade.Dessutom öppnar man genomfarten för blodcirkulationen genom att man sitter med benen isär och samtidigt rör sig.Låter fånigt men det ÄR blodcirkulationen som ger muskler och allt annat "syre" att rehabilitera sig.
Hoppas jag peppat dig lite i alla fall 😊
Lycka till