När tålamodet sviker

Jag borde vara överlycklig, ytterliggare en träning där det går åt rätt håll. Inga stopp eller avramlingar. Ändå är jag fylld av en känsla av at inte prestera på topp. Jag har svårt att acceptera att jag verkligen börjar om på noll. Jag har svårt att acceptera att hinderna är små, att jag ibland måste trava istället för galoppera för att hon skall vara med mig.. Ibland känner jag att jag vill hoppa flera skutt framåt. Men samtidigt vet jag att jag måste igenom alla trappstegen för att ta mig tillbaka.

Jag har fortfarande svårt när folk tittar på mig när jag tränar. Tänker att det är dömmande blickar. Varför rider jag mot hinderna i trav? Varför hoppar jag så lågt?

​Jag känner att även om jag inte på något sätt är i en svacka så är det precis det jag befinner mig i. Mitt tålamod sviker. Jag måste backa tillbaka och inse hur långt jag kommit. Att jag bara måste kämpa mig igenom varje steg. Det ska bli skönt med en veckas semester på tyska lantsbygden och hämta ny kraft. Filmer kommer senare ikväll.

Gillar

Kommentarer