Sedan i början på augusti har jag blivit allt sämre i de ryggproblem och smärta som jag fick i samband med min trafikolycka 2010, en olycka som kanske startade den process som nu syns svart på vitt. Jag har nu varit sjukskriven en lång tid för undersökningar, insättning av läkemedel och behandling. Först fick jag beskedet om att min diskbuktning inte läkt. Den är snarare i stadiet att det går att kalla diskbråck. Läkaren sa att det var precis i övergången. Smärtan i sig klassificeras som segmentell rörelsesmärta. Men det som har påverkat mig mest av alla besked är det faktum att jag har kraftiga degenerativa förändringar i en disk med tanke på min ålder. Det går att jämföra med en vindruta som innehåller vatten och därför kan vara stötdämpande, och istället torkar ut allt mer. Ingen kan säga med vilken hastighet detta går, men processen har startat och disken kommer bara att bli sämre. Även om jag är fantastiskt tacksam över att beskeden inte var sämre så måste jag tillåta mig att sörja över det faktum att jag drabbats av ett kroniskt smärttillstånd.
