Att leva på sin hobby

Jag minns tydligt när jag år 2008 stod och valde mellan gymnasieskolorna. Jag var precis som många andra hästtjejer och killar i den åldern ganska naiv och menade på att en utbildning behövde jag ju inte, jag skulle ju livnära mig på det här med hästar. Och då är de ju inte lönt att ens läsa på gymnasiet.

Och visst finns det de som lyckas! Folk som har stallet som sin arbetsplats och hästarna som kollegor. Men om man ser till hur många som har den drömmen är det nog procentuellt få som faktiskt kan livnära sig på det. Ett argument från mina föräldrar som fick mig att stanna i skolbänken 3 år till istället för att syssla med hästarna på heltid, trots erbjudanden från kompisar både utomlands och i Sverige.

För mig som var väldigt skoltrött och ville syssla med hästarna så mycket det gick föll valet på ett idrottsgymnasium, Aspero (som tyvärr inte längre har ridsport som ett alternativ, dock idrottsspecifik fitness) där jag till skillnad från mot ridgymnasium i närheten fick fortsätta att utvecklas tillsammans med mina egna hästar för min nuvarande tränare!

Och under mina gymnasieår insåg jag också själv vikten av utbildning att luta sig tillbaka på. Främst då jag efter min olycka kom ifrån sporten ett tag, vad skulle jag då livnära mig på om jag sysslat med hästar på heltid? Idag kan man se gymnasiet som en väg till högskolan, allt fler yrken kräver en högskole eller universitetsexamen för att ens få söka. Detta i kombination med att jag en dag fick vara med om vilket fantastiskt jobb min mamma som sjuksköterska gör, gjorde att jag också valde detta yrke. Idag har jag arbetat mer en ett år som sjuksköterska och vet att jag alltid har ett yrke att falla tillbaka på. Ett yrke som alltid kommer behövas, som kan utövas överallt i världen och finns i många former!

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229